Om Hjalmar Gullberg

191217Hjalmar Gullberg föddes den 30 maj 1898 i Malmö. Han växte upp som fosterbarn hos diversearbetaren Bengt Gullberg och hans hustru Elsa på Södra Förstadsgatan. Unge Hjalmars dominerande intresse var musiken. Han spelade fiol samt tonsatte lyrik av svenska och tyska diktare. 1917 blev han student vid Malmö latinskola och inledde samma år sina studier vid Lunds universitet. Han läste klassiska språk och litteraturhistoria. Plötsligt blev han poet: ”Sensommaren 1919, vid 21 års ålder, började jag utan föregående varning skriva vers.” Hjalmar Gullberg skrev lundensiska spexverser och utvecklade den gullbergska stilen i vilken han blandade högt och lågt, andligt och materiellt.

1927 kom den första diktsamlingen, I en främmande stad. Här slår Hjalmar Gullberg an den ton av främlingskap, dödslängtan och melankoli, som ljuder i hela hans diktning. Olle Holmberg, som författat en varmhjärtad levnadsteckning över vännen Hjalmar, påpekar att Gullberg hörde till de tjugotalsförfattare som hade religiösa erfarenheter att hänvisa till utan att därför binda sig vid någon konfession.

Den inåtvände, lärde diktaren blev på 1930-talet en folkkär skald. När gymnasister och studenter möttes, läste de med bultande hjärtan Kärlek i tjugonde seklet från 1933. I den tidigare erotiska lyriken utspelades de korta mötena mellan man och kvinna vid Medelhavets eller vid Östersjöns stränder. De sena kärleksdikterna från 1950-talet – tillägnade Greta Thott – inramas av den idylliska insjönaturen vid Bökeberg utanför Malmö. ”Inte förlusten och saknaden utan närheten och tilliten ger denna sena kärlekspoesi dess karaktär”, skriver vännen och professorn i litteraturhistoria i Lund Carl Fehrman.

Hjalmar Gullberg tog mycket bestämt avstånd från Hitler och hans anhang. Han gjorde det som radioteaterchef – utnämnd 1936 – och i beredskapsboken från 1942 Fem kornbröd och två fiskar. I tio år teg Gullberg som poet. Så kom 1952 Dödsmask och lustgård.
Här använder diktaren ett nytt och direktare språk när han talar om den oändligt avlägsne guden, som blivit den maktlöse guden. Den svårt sjuke Hjalmar Gullberg tog avsked av livet i de storslaget enkla dikterna i samlingen Ögon, läppar, från 1959. Den 19 juli 1961 vandrade han från det vita huset i Bökeberg ner till sjön Yddingen. Han kom inte tillbaka.

 

Bo Gentilis föredrag om Hjalmar Gullbergs boksamling, i pdf-format

Hjalmar Gullbergs boksamling

 

Artikelserie från 1998 av Stefan Ersgård i Arbetet

Upphovsrätten till artiklarna tillhör Arbetet Nyheterna.